Nedan ges förklaring till en del av alla svåra ord som kan förekomma i protokollen.
| absens (abs) | frånvarande |
| A.D. Anno Domine | Herrens år |
| admittera, adm | släppa fram, ge tillträde till, ex. låta gå fram till nattvarden |
| annexförsamling | i ett pastorat som består av mer än en socken är den ena socknen moderförsamling och de övriga annexförsamlingar |
| antecessor | företrädare |
| avrad | arrende, årlig avgift som en landbo erlägger till jordägaren |
| backstuga | stuga med lite jord omkring, står på ofri grund, ofta på byns allmänning eller enskilda mark |
| bevillning | gemensam benämning på statens extraordinarie inkomster som är tidsbegränsade och kan vara objekt-, lyx- och personskatt. B. Består av personliga skyddsavgiften (1719-1883); slottsbyggnadshjälpen (1726-1809); lön- och betalningsavgiften (1719-1809); riksgäldsfonden (1719-1809); medicinalfonden (1767-1809); landshjälpen (1728) |
| bittlande | bettleri, tiggeri |
| brandstod | Enligt 1734 års lag har den som genom brand förlorar hus, boskap, säd, foder, rätt att begära brandstod hos häradsrätten. Varje hemman i häradet var skyldigt att bidra till brandstodskassan. |
| communio | nattvardsgång |
| dito | som ovan |
| ekra, egra, äkkra, | åker i träda |
| äkra | |
| fallandesot | epilepsi (även fallandesjuka, fallsjuka, fällsjuka) |
| fetpölsa, fedpölsa | ollonborrens larver, orsakade stor skada på bl a grönsaker |
| fjärding | en fjärdedel (av t ex en härad eller socken), en fjärdingsman ansvarar för området |
| fyrk | skatte- och röstetal som tillkom i samband med införandet av kommunstyrelser år 1863. Ju högre inkomst eller förmögenhet, desto fler fyrkar, röster. Även juridiska personer innehade rösträtt. I städerna beslutade man att ingen fick ha mer än 1/20 av röstetalet. Fyrk avskaffas 1909. Även silvermynt från 1400-talets första hälft -–1500-talet = ¼ öre |
| fögderi | del av länet och ämbetsområde för kronofogde, häradsskrivare och kronolänsman, en administrativ enhet inom ett län med uppgift att bl a verkställa mantalsskrivning, upprätta röstlängder, sköta taxeringsarbete och skatteuppbörd |
| grävsvin | grävling |
| hemortsrätt | försörjningsort för fattighjon |
| härad | landsbygdsområde med gemensam tingsplats, handhade den lokala förvaltningen och hade dessutom dömande uppgifter |
| häradsrätt | landsbygdens lokala rättsinstans och är första instans i civil- och brottsmål. Häradshövdingen och tolv nämndemän dömer och är domför om sju nämndemän är närvarande. I Norrland och Dalarna finns inte häradsrätt utan endast tingslag. |
| ibidem, ibid., ibm. | på samma ställe |
| jordebok | upprättades mellan åren 1541-1908. Förteckning över ett fögderis samtliga krono-, frälse- och skattehemman. Jordeboken upptecknades av häradsskrivaren i tre exemplar, varav häradsskrivaren själv behåller ett exemplar och de övriga två överlämnas till länsstyrelsen respektive Kammarkollegium. Jordeboken är en skattelängd med uppgifter om jordnatur, grundränta (knuten till jorden), rustning och rotering. Den sista fullständiga jordeboken är klar 1885. |
| kommunalnämnd | kommunalstämmans verkställande organ |
| kommunalstämma | 1862 års kommunalförfattning innebär en uppdelning i borgerliga och kyrkliga kommuner, kommunalstämman handhar de borgerliga ärendena, och kommunalnämnden är dess verkställande organ |
| kronoskjuts | skyldighet för innehavare av vissa hemman att mot ersättning, med hästskjuts transportera kungliga personer, trupper, krigsmateriel, fångar m. m. |
| kyrkoråd | införs 1817 och hade uppsikt över kyrkotukt, sedernas och religionens vård och verkställer sockenstämmans beslut. Från 1828 har kyrkorådet tillsyn över hälsovården och tillsätter vissa kyrkliga tjänster; kyrkoherden ordförande. I och med 1862 års kommunalförfattningar blir kyrkorådets ansvarsområden endast de kyrkliga. |
| kyrkostämma | 1862 års kommunalförfattning innebar en uppdelning på borgerliga och kyrkliga kommuner. Kyrkostämman ansvarar för kyrko- och skolfrågor med kyrkoråd och skolråd som verkställande organ |
| landbo | person som på vissa fastställda villkor (mot erläggande av viss, väsentligen in natura utgående avgift, fullgörande av dagsverken o. d.) innehade nyttjanderätten till annans jordegendom |
| loco, in loco | på platsen, ofta "pastor in loco (loci)" |
| magistrat | bildas under 1600-talet och är en benämning på lokala, statliga förvaltningsmyndigheter i städer med egen jurisdiktion. Magistraten är en myndighet som tillsammans med stadsbefolkningens representationer (ex. allmän rådstuga) ombesörjer stadens (kommunala) styrelsefunktioner. Dess ledamöter (borgmästare och råd) har domstols myndighet (rådhusrätt) |
| marfvabo | i sammanhanget Prosten Stendahls marfvabo, kan betyda dödsbo, sterbhus, (Eldsberga) Bo betyder bostad, bohag |
| Arvboren, arvsberättigad till något genom börd | |
| markegångstaxa | penningvärde på varor och tjänster, officiell prislista. Används för att översätta betalning in natura till pengar och motsatsen. Taxan upprättas varje år i samtliga län |
| municipalsamhälle | område med tätortsbebyggelse inom en (lands)kommun där vissa eller alla stadsstadgor fick tillämpas. 1898 reglerades dessa municipalsamhällens uppgifter och organisation genom lagstiftning. Medlemmarna i en sådan kommundel fick själva ansvara för tillämpningen av där gällande stadsstadga eller –stadgor och fick även erlägga speciell municipalskatt. |
| mässfall | utebliven gudstjänst på ordinarie bön-, helg- eller högtidsdag |
| nervfeber | eller tyfoidfeber, tyfus |
| pastorat | område för kyrkoherdes ämbetsutövning |
| possionat, | ägare av större egendom, godsägare; ägare, innehavare |
| possessionat | |
| rote | en socken är indelad i ett antal rotar som ligger till grund för vissa aktiviteter, soldatrote, husförhörsrote, fattigrote etc, och dess syfte är att skapa jämnstora smågrupper på vilka bördorna fördelas rättvist |
| rotehjon | hjon som underhålls av en fattigrote |
| rådhusrätt | stadens motsvarighet till häradsrätt |
| sexman | förtroendeman eller ämbetsman i en socken som tillsattes av socken- eller kyrkostämma fram till kommunallagarnas införande 1862 |
| sockengäld, -giäld | prästens inkomster från socknen |
| sockenmagasin | en byggnad avsedd för förvaring av den kvantitet spannmål som anses nödvändig att hålla i förråd för sockenbornas behov i fall av missväxt eller höga spannmålspriser |
| sockennämnd | förvaltar och verkställer vissa av kyrkans ärenden och sockenstämmans beslut om ordning och sedlighet. Kunglig förordning om sockennämnd tillkommer 1843. Ersattes 1863 av kommunalnämnd |
| sockenombud | person som utses av socknen att vid domstol eller annorstädes bevaka dess rätt och intressen |
| sockenstämma | före 1862 har sockenstämman kontroll över såväl kyrkliga som kommunala angelägenheter, förvaltar socknens verksamheter och tillgångar, hölls vanligen två gånger per år med prästen som självskriven ordförande, ersätts fr o m 1863 med kommunalstämma och kyrkostämma |
| stomhemman | en åt präst anslagen fastighet, som inte är tänkt att bebos av denne, utan endast ge bidrag till prästlönen |
| tingslag | har oftast gemensam tingsplats och ligger oftast i samma härad eller motsvarande. Ett tingslag kan dock omfatta flera häraden. |
| tomtöre | avgift för ofria stadstomter. Tomtöre är även en avgift för prästers och skollärares löner i staden. Tomtöre betalas av tomtägare och arrendatorer till den församling kyrkan tillhör och familjen besöker, särskild tomtöreslängd upprättas. |
| vattenkonst | vattenledning |
| vinpenningar | prästerskapets rätt att debitera personliga avgifter på sockenborna då vinsäden ej täcker behovet, upphör 1883 |
| vinsäd | (och byggnadssäd) den del av tiondet som Gustav I låter kyrkorna behålla. Ett årligt spannmålsanslag som betalas till kyrkans inköp av nattvardsvin och underhålla av inventarier och byggnader, upphör 1871 |
| åbo | juridisk term för den som under ärftlig besittningsrätt innehar annans jord. På nordhalländsk mark är termen gårdsinnehavare |
| äcka | åktur, körtur, färd, kan också betyda åka iväg, resa. I skånsk dialekt betyder äcka vanligen körsla. |
| Kan betyda skottkärra i Eldsberga, en ecka ved |
![]()
Se även följande litteratur:
Halländska ord och uttryck, Grimbeck/Gustafsson, 1996
Svenskt dialektlexikon, Rietz, 1962
Ordbok för släktforskare, Andersson/Anderö, 1997